Det är svårt att berätta om upplevelser från resor när man är mitt uppe i resan.

Det är ofta så här i efterhand när man tänker tillbaka på det som man inser vad man egentligen upplevt.

När jag var här i Borneo hade jag inte varit i någon miljö som var vanlig för mig på över 7 månader, så saker som äckliga toaletter, främmande mat, underliga kulturer, smuts och olidlig hetta var liksom inget konstigt.

Men här är lite bilder från vår rivercruise..

Här  har vi precis kommit fram till vår residens för de kommande två nätterna.

Man kan inte ser hur varmt det var, men det stekte riktigt ordentligt. Allt jag ville var att hoppa i en pool med kallt vatten. Men det fanns ju ingen plats att svalka av sig, eller skulle du hoppa i det vattnet.

Dessutom ska vi ut och leta krokodiler i just denna flod några timmar senare så man ville ju helst inte doppa tårna heller.

Så här såg vårt hus ut.

Vi bodde med en familj, ta turister på rivercruise var deras levene.

Huset svävar inte i luften, det är byggt på smala träpålar, det för de vanliga översvämmnignarna från floden.

Väldigt vanligt att husen var byggda så i Borneo, såg det många gånger.

Jag minns att jag reagerade på en sådan udda grej som att husen var byggda i trä, jag var van vid cement byggnader. Hela huset svajade när man gick i det, det var som en träkoja helt enkelt. Gick någon utanför mitt sovrum när jag låg i sängen kände jag hur hela huset gungade och jag blev typ sjösjuk för någon sekund.

Det svajande huset var en stor satsning berättade mamman i huset som också styrde och ställde allt i familjeföretaget. Hon hade tagit alla sina besparingar och byggt ut huset så att det kunde ha 3 sovrum.

Toa och dusch var bakom en skjiljevägg i köket/allrummet. Det var lite svårt att gå på toa om man säger så.

Det vi tyckte var lustigast av allt i denna lilla, lilla by var att det verkade som om alla var släkt, incest.

Vår host-mamma var gift med sin farbror, vår host-pappa. ;)

Inga som helst konstigheter enligt henne.

Cruisn'

En ap-bro över floden.

Allt för att hjälpa dem överleva den pågående utrotningen av Urang utangen.

Äckligt stor ödla

En pygméelefant med hennes familj (i bakgrunden).

Det här var nog en av de häftigaste stunderna på cruisen.

Denna elefant art finns bara i detta området och är svår att få syn på.

Vi hade jätte tur o åkte bara över floden, de stod mitt emot vårt hus o käka.

Det som gör det så häftigt är väl att det här är helt och hållet i det vilda. Ingen djurpark, inga kedjor runt deras fötter utan de lever här i det fria. Man kunde se dem ytte-pytte-små-super-söta elefantbarnen i bakgrunden då o då.

Fisklunch fiskad från floden. Som man kanske kan tänka sig såg det inte allt för lockande ut, men det var faktiskt jätte gott. Där Ida står och tar kortet, kanske 1,5 meter ifrån bordet, låg toan. Så stort var det. Man fick bara spola ordentligt om man bajsade, om kissade skulle man hinka i lite vatten. Det var en liten käck lapp om det men minns inte var det stod.

-"Nu fick vi se en krokodil trots allt, död men ändå!"-

Helst av allt ville vi ju stöta på krokodilerna i floden. Det närmsta vi kom var krokodil bebisar, men inga vuxna stora djur. Lite smått besvikna påväg tillbaka till vårt svävande mansion får vi syn på något konstigt som ligger o guppar på vattenytan. Till allas förtjusning blir vi alldels ivriga o tror att det kanske är en krokodil trots allt. Vår host-mamma/cruiseguide var lika fundersam hon. När vi kom närmare såg vi att det var en bamseödla som låg där med öppen min med något djurs, kanske hans egna, inävlor fullproppat i munnen.

Han hade alltså förmodligen kvävts av tarmar. Vi stannade till och tog lite kort o kollade in liket och när vi åker där ifrån drar Ida kommentaren jag citerade längst upp. Hon hade ju inte fattat någonting. :P

Vacker solnedgång.

Trött, flum tjej som inte kan sluta skratta åt Ida!